stangavsolen

Igår var inte en sådan bra dag att tappa bort saker på,
och idag var om möjligt en värre dag att upptäcka det på.
Jag smittar visst av mig, eller så var det inte jag som var först.
Vet inte. 
Och tror inte jag vill det heller. 

Vet hur jag ska ha det fram tills jag åker långt långt bort nu, och lite panik skapar det nog. Även fast det är en fin känsla av medvetenhet som har befunnit sig.
Vet inte riktigt. 
Skulle gärna ha haft den där handen i ryggen nu. Den som bara bryr sig om mig och som vet att jag bryr mig om tillbaka fast jag aldrig någonsin behöver visa det.
Och den där hårda hårda famnen som bara kramar och kramar och kramar fast jag blöter ner alla kuddar.