stangavsolen

Nathalie ringde och väckte mig för en timme se (18.50) och fick lov att övertala mig att det fortfarande var kväll, inte morgon och att hon inte hade ringt och väckt mig innan klockan sju på morgonen. Galet hur borta hjärnan kan vara ibland. Älskar sånt så mycket.

Sitter och ska försöka plugga men mitt rum är så jävla ostädat, kan inte fokusera. Måste städa innan. (Behöver hjälp med mitt psyke)

ugglabild från tumblr

Hittade tillbaka till Winnerbäck, som varje höst. Och det går då rakt inte att konsentrera sig på något annat än hans fina texter på svenskalektionen. Och verkligen inte på upplysningstiden. 

Tänker på bermudatriangeln, alla arbeten jag har kvar och hur imorgon ska gå ihop. Hur man ska tänka för att inte ta skada. På hårda kramar och mitt varma täcke jag lämnade i sticket imorse. Fan va skola inte är mig grej alltså. Umgås över huvud taget är inte min grej.

Jag sprang till bussen och dansade jazz på tom mage. Sen åkte jag och mitt dåliga humör och blodsocker hem och åt en sen frukost.

Nu fryser jag som jag vet inte vad, och jag vill ha sällskap. Men nej, sån lyx har ingen annan tid att försörja mig med. Ensamt värre.
Har ett avlägset minne av en dröm där jag tatuerade mig och det gjorde så jävulskt ont. Det är säkert för att Toves Kim planterade black light-grejen i mitt huvud. ÅÅh, villvillvill. Men är så jävla superfeg.

Nu ska jag ta på min varmaste och finaste tröja och ta en promenad till Ica. En fågel viskade att jag hade ett paket där.

Hade en skitmorgon tills jag såg det här.
Orkar inte fixa med bildruta osv men klicka förfan snälla. Finaste jag sett.

http://www.youtube.com/watch?v=3Pqo4-cGOLo

Den här helgen har varit den bästa på tusen år, det kan omöjligt ha funnits en finare helg någon gång i världshistorien. Har känt så otroligt mycket + lärt mig grejer.

Till exempel :
Det finns ingen "vuxengräns"

Seducera är ett ord, inte bara något Matte har hittat på. 

Beträdde kan inte betyda förråda. 

Blå sockervadd går inte att spara i 4 timmar.

Stefan Sundström ser inte ut som han brukade. 

När man tror att man inte kan kramas hårdare för då går något sönder,
så kan man kramas dubbelt så mycket till. 

Det är panikframkallande att se små sötnosar springa i nedförsbacke.

Dock roande att se barn man inte känner springa i likadan backe. 

Det är lika mysigt att åka gammal hästkarusell som i filmer. 

Det fanns så mycket i huvudet igår. Resultat = tre timmar sömn.
Byter ut Vakna med the voice mot min lugna och fina och mysiga playlist, min hjärna orkar inte med något mer levande än jag just nu känns det som. Förutom mammakramar. Det går alltid <3

Inbillade mig själv att jag tyckte om musli igår. Nu sitter jag med den äckliga beska geggan som ska föreställa "jordgubbar och melon". 

En kopp te blir fint. Och ikväll kommer matte hem till mig <3

Jag älskar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 
Älskar dig så mycket att ibland får det inte ens plats i mig och det gör ont för att allt fint jag känner trycker mot revbenen <3


- Ja tack <3
- Vad för något? <3
- Min skrivare <3 Och massa tallrikar och skit

Demi seconde
Andra
Tredje
Andra
Fjärde
Femte
Andra
Bras bas

Tumblr.

Upp och ner och bak och fram och rätt och fel och skrik och gråt. Hur många 'och' får det finnas i en mening? I en dag?
Tack swedbank-killen för att du va snäll och bra på att förklara. Och för att du inte lät mig höra hur konstig du tyckte att jag var när jag nästan började grina tre gånger medans vi pratade. 

Jag har tänkt plugga lite nu. Lite sent kanske, men jag sov som en apatisk i flera timmar idag så jag klarar mig. 
Ska plugga en läxa som nog egentligen inte är en läxa, utan mer " gör denhär lilla kulturella grejen så att du inte tappar bort allt som räknas till fint bland alla remixade låtar med autotune och rosafärgade shots. Snälla snälla snälla innan du tappar det helt. För din egen skull".  Alla behöver en sån läxa.

Fina lärare. Bra lärare.

Älskar att säga tack. Visa uppskattning till folk. Vara glad mot bussisar, lägga till jätte i "tack så mycket" och le jättestort mot folk som jobbar i kassa.  
Det kanske väger upp all ilska jag inte kan omvandla till något som finns i min lilla bröstkorg. 

Kultur var det.

Att inte kunna hitta balansen mellan tårar och galenarg ( och då välja det som är mest accepterat socialt i ren panik) är så långt ifrån hetsig och argsint att det inte går att förklara i ord. Bara hundra tusentals mil.

Idag regnar det och det är typ fortfarnde svart ute. Ska gå ner på mitt rum och göra mig i ordning så jag går och låser dörren, i fall att liksom. För lite läskigt är det ju ändå, att vara hemma själv.
På väg till dörren hinner jag fantisera ihop att dörren kommer öppnas om en millisekund och så kommer det titta in en farlig gangster som ska råna och döda mig. 
Sen drar min fantasi iväg åt helvete och jag ser mig själv springa fram allt va jag kan mot mördargangstern och vrålar det värsta jag kan. 
Mördargangstern blir rädd och springer ut igen.


Och detta var alltså en dagdröm. 
Yes box. Jag började garva så jag grät.
Så alltså ja, måndag alltså.

Mattias hade fyllt år så vi firade honom i lördags. Det här möttes vi av och det var typ det finaste jag har sett.

Vet inte vart, men förra veckan hörde jag att om den första tåren man gråter kommer från höger öga, är tårar av lycka. Kommer den första tåren från vänster öga, så är det sorg.

Lyssar på en inte alls så peppig playlist och läser fina texter om ledsamhet och ont i hjärtat och vänsteröga-tårar. 
Det svider länge länge bakom mina ögon och till slut släpper det. Första tåren är en högeröga-tår. Jag har det fan inte jobbigt just nu och jag är så jävla jävla glad för det.

Nu är jag vaken och pigg men Matte har nyss somnat. Vad ska den här dagen gå ut på då?

Alltså att jag, som går i trean på gymnasiet, har fått en svenskauppgift där jag ska forska om mitt, mina föräldrars och mina syskons namn + namn på en eller flera städer jag har anknytning till. Vad_fan ska de föreställa? Då har man verkligen ingen fantasi som lärare, what so ever. Att vi sen ska redovisa det för hela klassen också, det är nästan värre. Hur länge tror svenskaläraren att ett gäng på 20st 18åringar tänker sitta och lyssna på namnpresentationer egentligen? Skandal säger jag.

Får några veckor sen hade vi 18års-pepp hemma hos Bella och alla va så glada och peppade och hoppiga att alla bilder från den kvällen är otroligt suddiga. Men det är fint på sitt sätt. Puss

Igår var alla känslor jag någonsin har upplevt i stort.
Både glada och ledsna och arga och kärleksfulla och så himla lyckliga och sorgsna och så var det lite skuldkänslor med och mycket mycket mycket ångest och svid bakom ögonen och ont i hjärtat och kramaktiga för hårda kramar och sting i hjärtat av lycka och panikandetag på toaletten och fanfanfan vad alla borde få leva lika bra och fina liv lika länge tills alla var redo och så kunde alla bara somna in tillsammas och så skulle ingen behöva känna såhär någonsin. 

Jag har lite bilder, om någon skulle känna för lite sådant?

Läser den sämsta drygaste bästa mest absurda konstigaste finaste och rörande text jag någonsin läst i hela mitt liv. Det är så konstigt. Inte ens 200 tecken? Det var bara meningar. Ingen känsla i alls, bara stor bokstav och punkt. 
Alla känslor som kom med den texten? Alla konstiga motsägelsefulla jobbiga bästa finaste konstiga känslor som bara sköljde över mig och pressar fram lite tårar. Glädjetårar och Ledsentårar.
Hur kan det vara så? Ska det vara så?

Lugnet infinner sig och bitarna faller sakta, väldigt sakta, men säkert på plats. Skriver engelskabrev till lärare jag inte kommer ihåg namnet på och påbörjar ångesten jag tänker leva med tills på tisdag då skolfotot äger rum. Rutinerna börjar kicka in och kvällarna ser ut som dom brukade, innan sena och varma och vakna kvällar, ångest och bara ben.

Och fick jag välja mitt utseende, skulle jag vilja se ut som henne.  
Sov gott.