stangavsolen

Klockan är egentligen lite för mycket för att sitta med dörren öppen och i bikini men jag gör det ändå. Men trots att mina fötter är isbitar och att jag nog skulle stänga dörren om jag orkade så blir jag helt varm i hela kroppen när du släpper dehär ”breaking news”, och det är ingen bra värme. Illamående.

På en halv sekund spelas det upp en frekvens i mitt huvud, jag har sett den så många gånger men avskyr den alltid lika mycket. Jag vet exakt alla tankar, alla ord och alla nu-stänger-min-kropp-av-för-nu-kan-jag-inte-ta-mera-känslor.
Och efter den där obehagliga halva sekunden kommer jag tillbaka till verkligenheten och svedan och trycket bakom ögonen kommer igång, fan.

Innerst inne vet jag att jag bara förstör för mig själv, men det är så långt inne att jag måste igenom så mycket annat jobbigt och ont att mina sinnen väljer bort det vetandet. ”Det går inte att komma ifrån”
Jobbigt för att det är samma gamla jävla upplevelser, tankar och ord som det alltid har varit.
Ont för att det är så sjukt svårt och ansträngande att ta sig igenom, varenda gång.

Dåligt samvete för att det bättre vetandet ligger så djupt begravt och för att jag inte kan plocka fram det utan att beröra allt som inte är bra, allt som gör ont.
Dåligt samvete för att jag vet att du förtjänar mitt bättre vetande, mitt bästa.

Tvingar rösten stadig och ögonen torra, säger att det är helt okej, som om jag använde mitt bästa vetande. Jo men visst. Jag tror du vet, kanske inte allt och inte hur mycket, men att det finns där i alla fall.
Tvingar mig själv att försöka hålla mitt bättre vetande framme, i alla fall så länge jag orkar. Tre dagar och sen kanske denhär jobbiga och illamående känslan kan försvinna, eller så blir den det värsta som har hänt. Jag vet inte, har ingen aning. Hoppas det bättre vetande var det rätta vetandet, jag går sönder annars.
Synd att den trygga handen jag oftast kan få på ryggen försvinner innan jag vet hur det blir, den hade nog kunnat behövas rätt så ordentligt.