Klara, färdiga, spring

Känner den ännu svaga ångesten ta sats och förbereda sig för att bryta sig ut i form av tårar och en tung känsla i bröstet. Är rädd för den känslan men vet att den inte går att undvika om man vill kunna leva ett helt ok normalt liv.

Gråter åt sommarpratare fast ändå inte. Vet inte, det är nog bara en ursäkt fast kanske inte. Ingen aning. Så mycket i huvudet. Mest höga arga ord och humör, och en del tomma hål också. Som att rymden får plats i min kropp och mitt i bröstkorgen blir det ett svart hål ibland. Och i det svarta hålet hamnar allt allt allt som man inte håller hårt i. Håll i mig hårt, snälla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0