stangavsolen

Skriver utkast efter utkast men inget blir på pricken likt det jag vill förmedla. Det blir överdrivet hemskt eller inte seriöst nog så nu slutar jag försöka. Lyssnar på den mest sorgsna spotifylistan jag har och försöker få ur mig lite gråt, för det var ett tag sen. Allt går fort och man hinner inte med att tänka efter. Sen kommer man på sig själv med att gå från galet glad till totalförstörd på två sekunder och gråta för att man bara måste måste måste göra det nu. Allt hamnade snett, men jag har ingen aning om hur det gick till.

Min lilla lön jag krigat ihop juli månad bränner som satan i fickan och jag blev helt enkelt tvungen att spendera lite idag. Lite blev rättså mycket men det är lugnt! Sen kommer det ett paket från junkyard om någon dag med lite mer fint i och sen ett från partykungen med en fin vattenpipa i. Vill också kasta mig in på cdon.com och fynda lite då jag läste ut alla böcker jag har i Spanien. Woooh jag är så peppad på livet så det går nästan inte längre. Imorgon jobbar jag delat tur och det ger mig lite dödsångest men det är lugnt. Tänker vara snygg, allt är enklare då haha. 

Här är några bilder jag print screenade från facebook som jag tycker om.

Ingenting har gått som det skulle idag och jag har varit så arg att tårarna rann både en och två gånger. Jobb som försöker sabba min helg och äckliga bankkort som inte fungerar som de ska. Är så arg och trött och lättstött att jag har tårar i ögonen mest hela tiden. Lite av det kanske beror på att jag inte har varit ensam en sekund på mer än en vecka nu, jag behöver sånt tror jag. Ensamhet alltså. 

Resväskan står fortfarande uppsmälld på golvet med en galen blandning av kläder, diverse sol- och hudkrämer, fina runda stenar och sladdar till i stort sätt allt. Den ger mig så mycket ångest att jag inte kan titta på den. Jag hatar hatar hatar att packa upp. Men jag måste väl ta tag i det nu. Jag har lite bilder jag funderar på att sätta upp på mina väggar också. Det kanske blir ett städa- och gör om rummet-projekt av det? Vem vet?

"Vad gör man när man har känslor stora och vilda som cykloner men en hjärna liten som en ärta? Vet du vad som händer när en ärta träffar en cyklon?"


"Ludvig kunde sitta i timmar med ett enda papper och fylla det från kant till kant med hundratals små figurer.Alla gjorde de någonting. Någon mjölkade sina kor, barn hoppade hage, soldater flög omkring i flygplan och släppte bomber och människor bodde i stora hyreshus som man kunde se rakt in i som i ett dockskåp. Frågade man Ludvig vad det skulle bli svarade han :
- Hela världen.
Ludvig gav upp i trettonårsåldern. Man kan inte få in hela världen på ett pappersark. Hur smått man än ritar. Jag kommer ihåg att jag en gång tog en grön krita och ritade en stor cirkel i mitt ritblock som jag sedan höll upp för Ludvig.
- Hela världen, sa jag."



Dessa två är mina favoritstycken ur en bok min syster lånat på biblioteket. Först markerade jag båda styckena i boken med hjärtan i marginalen så att andra skulle tänka på hur fint de de läste var, men sen suddade jag ut hjärtana. Jag vill inte att någon ska tycka att mina favoritstycken är deras favoriter också. Jag vill ha dem för mig själv.

Hade skrivit jordens bästa inlägg här men blogg.se ville inte publicera det. Så utan något fint inlägg så åker jag till Kanarieöarna i natt. Kommer sakna så blodet blir till nitroglycerin men också ha det otroligt fint. Vi hörs om någon vecka, ha det så himla fint här hemma nu. Vill höra allt när jag kommer hem. Puss

Känner den ännu svaga ångesten ta sats och förbereda sig för att bryta sig ut i form av tårar och en tung känsla i bröstet. Är rädd för den känslan men vet att den inte går att undvika om man vill kunna leva ett helt ok normalt liv.

Gråter åt sommarpratare fast ändå inte. Vet inte, det är nog bara en ursäkt fast kanske inte. Ingen aning. Så mycket i huvudet. Mest höga arga ord och humör, och en del tomma hål också. Som att rymden får plats i min kropp och mitt i bröstkorgen blir det ett svart hål ibland. Och i det svarta hålet hamnar allt allt allt som man inte håller hårt i. Håll i mig hårt, snälla.

Laddar (helt lagligt) ner 30 seconds to Mars discography och tänker tillbaka på dagen då jag och Robin stog under ett träd på P&L och såg dem live. Jag stog lite lite lite bakom honom så om han inte sneglade åt sidan så såg han inte hur jag totalt störtgrinade för att det var så sjukt bra och fint och bara, det bästa jag sett i mitt liv. Att Jared Leto var en av de snyggare som vandrar på jorden gjorde inte saken värre, om jag säger så. Och så regnade det också. Och det var så fint bara, så bra.
Nu får jag rysningar i hjärnan typ, sjukt.
Bubbe, serri!

Har inte haft internet i min fina dator på ett stort antal dagar och hur najs det än är med IPhone så klår det inte riktigt facebook på en riktig skärm. Kan inte räkna alla gånger jag kommit på fina och bra och skitskumma grejer jag velat skriva här men inte kunnat, och när jag tog mig i kragen och ringde Glocalnet för andra gången för att skälla på dem och till slut få mitt modem, så är jag helt tom. Prestationsångest, kanske man skulle kunna kalla det.
Har försökt men får inte ihop alla mina tankar och intryck till ett vettigt inlägg, så här får ni dem punktvis istället. 

Om 4 dagar åker jag till Kanarieöarna med mor, far och mina systrar. Oron om hur mitt tålamod kommer att fungera där bort är ingenting mot oron om hur mitt hjärta ska uppföra sig när jag åker bort (ännu) en vecka från Matte. Är så otroligt rädd att det ska spricka och gå sönder i tusen bitar och att bitarna ska vara vassa som glas och att jag kommer att skära mig på dem varje gång jag tar ett andetag. 

På grund av rädslan av den känslan spenderar jag nu i stort sätt all min vakna tid med mina armar runt hans bröstkorg och min näsa i hans nacka, för det finns ingenting som doftar bättre.

Jag har inte haft tid (helt sant) att gå igenom blogginläggen på mitt bloglovinkonto sen jag kom hem från P&L, och det har resulterat i att jag har en stor hög med just detta. Högen innehåller in thid very moment 776 stycken inlägg. Tanken på att jag inte kommer ha tiden att läsa igenom alla innan jag åker bort ännu en vecka gör inte ångesten bättre.

Jag har fått en ny säng. Den är superstor jag lika skön som min förra och jag vill inget hellre än att bo i den för alltid. När jag sitter lite tankspridd i den känns det nästan som jag är på en egen ö i en egen bubbla. (Shit helvete fan, fjolligare än sådär har jag aldrig skrivit. (prestationsångesten ökar..) get your shit together!)

Jag avrundar där. Mer än såhär tror jag inte ni kan eller vill ta in av mitt liv just nu. Kanske skriver jag mer, kanske glömmer jag bort att göra det i all ångest och kanske så skiter jag i det. Vet inte, får se.

Jag saknar mina kompisar också. Bella som far omkring hela tiden, Jocke och Robin ocg Bulle som jag inte har hört ett ljud från sen P&L, Jennifer som åkte iväg till ett ställe med konstigt namn långt långt borta (och nu kom hon visst hem?!?!? <3) och Anna som verkar ha det så mysigt, typ plockar jordgubbar dygnet runt och fina fina Hanin, som jag visserligen har träffat men det går fanimej inte att få nog. 
Damn it, och nu åker jag ju iväg snart. Dygnet har för få timmar.

Nu slutar jag, puss

(champagne och jordgubbar för att fina mormor fyllde år)

(hejdusitterdärochsersåsötutfårjagtaettkortpådig?) 
(

Allt går så snabbt och det händer lite för mycket för att jag ska kunna andas ut. Jag flagnar så mycket att ingen har någonsin sett ut att ha vitiligo så mycket som jag utan att faktiskt ha det. Imorgon åker jag till Sthlm och har det mysigt och mamma och pappa fick något (väldigt assuperbra) ryck och köpte varsin IPhone 4 till mig Tove och Alva. Solsting tror jag det heter. Bästa föräldrarna på jorden <3

Nu ska jag duscha, jag luktar gammal människa.

baramassapeppigafinbildernu

Kom hem och blev påmind om hur superarg och stressad jag var när jag åkte. All packning jag ställde så fint på ett speciellt ställe igår ligger nu kastat lite över hela rummet och kläder som innan utbrottet låg på sängen ligger nu över allt. Jag hittade inte plånboken och det kan ju vara en rätt bra grej att ta med när man handlar. Lilla mamma fick onödigt skäll också, fy va dålig jag är på att vara arg! 

Nu ska jag i alla fall försöka att göra någorlunda fint här innan jag drar iväg och jobbar sista passet på 8 dagar. Jag kommer att ha andra saker för mig, minst sagt.

Ångesten går inte över, den blir värre. What to do? Inget. Hatar det. Fan fan fan. Vart är peppen? Inte är det här i alla fall.
Nu ska jag sova i Mattes tröja och vira in mig i täcket så hårt att det känns som han kramar om mig.

klarar.mig.inte.utan.
aldrig.aldrig.aldrig

Såhärgladvilljagbli<3

Jobbade lite, fikade lite, handlade lite, fick några kväljningar, spelade lite schack och lite kort, lyssnade på Mark Levengood när han sommarpratade, grät lite och saknade massor. 

I det stora hela borde det vara finfint med mig, men ledsenheten och saknaden tar fortfarande över lite för mycket för att det ska kännas helt ok. Jag går upp och sätter mig hos mamma. Behöver lite kram och pepp och en kopp te, sen kanske jag får styrka och ork att packa allt (really?) fint i min garderob i två sporttrunkar.

Rockade sockorna (med vissa undantag) av mitt första riktiga kvällspass så jag blev klar i förtid. Nu har jag piffat mig (så jag inte luktar old ppl) och ska snart bege mig till Matte för en typ obefintlig midsommar där, mysigaste möjliga!
Imorgon börjar stressen och peppen på riktigt ( hoppas jag), är så jävla skitnervös! Men det ordnar sig nog :)

Låtsas att det bara är en vanlig lördag och försöker inbilla mig att midsommar är töntigt, men jag är inte så säker på att det funkar. Jag ska jobba och det suger, visste men det känns ändå rätt okej. Jag är inte bitter, jo lite. Men bara pytte pytte lite. Jag har fått hur mycket kramar och pussar jag har velat de senaste tre dagarna och så har jag laddat upp så mycket kärlek jag kunnat och det ska jag fortsätta med ikväll och imorgon också. 
Nästa vecka drar vi iväg en vecka och jag kommer sakna Matte så jag har redan ångest över det nu. Men jag klarar mig, bara jag får lika mycket pussar och kramar när jag kommer hem så. 

Men hörrni, glad midsommar på er!

Sitter och trycker smörgåsar för att förhoppningsvis bli lite mer människa än jag var när jag vaknade.
Idag består jag inte utav någonting förutom ångesten i huvudet och stenen i magen. Allting som måste tänkas på och planeras idag är laddat med så mycket ångest att jag blir snurrig när jag försöker fokusera. 
Det känns som att jag är i Bellas dimma, fast inte på det sättet liksom, hm.

Jaja, lite mindre ångest ikväll när min Matte kommer hit i alla fall. 
Nu är de jobb som gäller.

Har ringt och krånglat med en stackars pizzabagare på Hammarby men nu får jag den i alla fall hemkörd fast de hade stängt, årets pizzeria, typ. Hoppas pizzorna var värt mödan nu. 

Har legat i sängen hela dagen och ätit sjukt mycket skit, så en pizza på det passar fint. Att det regnar gör det inte mindre mysigt. Dock ber jag till någon slags gud att internet ska pajja så att jag kan få en social stund med pojken min den här helgen. 

Dåligt samvete för att jag tackade nej till jobb idag, men jag ÄR ju faktiskt ledig, bitchar. Och imorgon åker jag till Viola och umgås lite. Mysigt!

Och och och - en vecka till peace nu. Känner peppen och stressen..

Här är en fin bild jag hade på minidatorn, från Tumblr skulle jag tro. 

__

Persiennerna och gardinerna är så mycket fördragna de kan bli men jag har fortfarande en strimma sol i ögonen, det känns fint.
Pigmenten på mina armar är  delvis bortkliade så jag ser lite smutsig ut hela tiden, inte det charmigaste kanske men ändå lite sommar på något vis. 
Sov mycket i natt men väldigt väldigt lätt så jag är dödstrött ändå, somnade till en stund till filmen Unmade beds som faktiskt blev lite av en favorit, med allt sitt London, alla förvirrade kära människor och allt udda men som ändå passade in så himla bra. Och musiken var verkligen itne fy skam den heller. 

Nu ska vi tydligen äta lite, jag och min fina fina pojke <3 Jag är fortfarande proppmätt efter alla jordgubbar och den där hela nybakta brödlimpan jag åt, men kvällsmat bör man ju äta, för shit klockan är visst redan 20.00. Och jag har itne gjort något vettigt på hela dagen. Det känns hur bra som helst.

Har tappat bort min plånbok med allt jag äger i, i stort sätt. Är 80% säker på att jag har glömt den i jobbyxor som jag sedan slängt i den gemensamma tvätten, så snart ska jag bege mig ner i den dödsläskiga källaren (med tusen olika skyddsrum och korridorer) och leta igenom all äcklig tvätt där innan jag går på mitt kvällspass.

Ska göra mig i ordning lite nu. Idag kan man ha riktiga kläder på sig utan att smälta bort, för det regnar. Tänker alltid på Hanin då <3 
Tror jag festar till det med lite eyeliner idag till och med, trots allt är ju kvällspass lite lite lite mera party än dagspass, eller hur?

Igår var inte en sådan bra dag att tappa bort saker på,
och idag var om möjligt en värre dag att upptäcka det på.
Jag smittar visst av mig, eller så var det inte jag som var först.
Vet inte. 
Och tror inte jag vill det heller. 

Vet hur jag ska ha det fram tills jag åker långt långt bort nu, och lite panik skapar det nog. Även fast det är en fin känsla av medvetenhet som har befunnit sig.
Vet inte riktigt. 
Skulle gärna ha haft den där handen i ryggen nu. Den som bara bryr sig om mig och som vet att jag bryr mig om tillbaka fast jag aldrig någonsin behöver visa det.
Och den där hårda hårda famnen som bara kramar och kramar och kramar fast jag blöter ner alla kuddar.