stangavsolen

Min lilla lön jag krigat ihop juli månad bränner som satan i fickan och jag blev helt enkelt tvungen att spendera lite idag. Lite blev rättså mycket men det är lugnt! Sen kommer det ett paket från junkyard om någon dag med lite mer fint i och sen ett från partykungen med en fin vattenpipa i. Vill också kasta mig in på cdon.com och fynda lite då jag läste ut alla böcker jag har i Spanien. Woooh jag är så peppad på livet så det går nästan inte längre. Imorgon jobbar jag delat tur och det ger mig lite dödsångest men det är lugnt. Tänker vara snygg, allt är enklare då haha. 

Här är några bilder jag print screenade från facebook som jag tycker om.

Ingenting har gått som det skulle idag och jag har varit så arg att tårarna rann både en och två gånger. Jobb som försöker sabba min helg och äckliga bankkort som inte fungerar som de ska. Är så arg och trött och lättstött att jag har tårar i ögonen mest hela tiden. Lite av det kanske beror på att jag inte har varit ensam en sekund på mer än en vecka nu, jag behöver sånt tror jag. Ensamhet alltså. 

Resväskan står fortfarande uppsmälld på golvet med en galen blandning av kläder, diverse sol- och hudkrämer, fina runda stenar och sladdar till i stort sätt allt. Den ger mig så mycket ångest att jag inte kan titta på den. Jag hatar hatar hatar att packa upp. Men jag måste väl ta tag i det nu. Jag har lite bilder jag funderar på att sätta upp på mina väggar också. Det kanske blir ett städa- och gör om rummet-projekt av det? Vem vet?

"Vad gör man när man har känslor stora och vilda som cykloner men en hjärna liten som en ärta? Vet du vad som händer när en ärta träffar en cyklon?"


"Ludvig kunde sitta i timmar med ett enda papper och fylla det från kant till kant med hundratals små figurer.Alla gjorde de någonting. Någon mjölkade sina kor, barn hoppade hage, soldater flög omkring i flygplan och släppte bomber och människor bodde i stora hyreshus som man kunde se rakt in i som i ett dockskåp. Frågade man Ludvig vad det skulle bli svarade han :
- Hela världen.
Ludvig gav upp i trettonårsåldern. Man kan inte få in hela världen på ett pappersark. Hur smått man än ritar. Jag kommer ihåg att jag en gång tog en grön krita och ritade en stor cirkel i mitt ritblock som jag sedan höll upp för Ludvig.
- Hela världen, sa jag."



Dessa två är mina favoritstycken ur en bok min syster lånat på biblioteket. Först markerade jag båda styckena i boken med hjärtan i marginalen så att andra skulle tänka på hur fint de de läste var, men sen suddade jag ut hjärtana. Jag vill inte att någon ska tycka att mina favoritstycken är deras favoriter också. Jag vill ha dem för mig själv.

Hade skrivit jordens bästa inlägg här men blogg.se ville inte publicera det. Så utan något fint inlägg så åker jag till Kanarieöarna i natt. Kommer sakna så blodet blir till nitroglycerin men också ha det otroligt fint. Vi hörs om någon vecka, ha det så himla fint här hemma nu. Vill höra allt när jag kommer hem. Puss

Känner den ännu svaga ångesten ta sats och förbereda sig för att bryta sig ut i form av tårar och en tung känsla i bröstet. Är rädd för den känslan men vet att den inte går att undvika om man vill kunna leva ett helt ok normalt liv.

Gråter åt sommarpratare fast ändå inte. Vet inte, det är nog bara en ursäkt fast kanske inte. Ingen aning. Så mycket i huvudet. Mest höga arga ord och humör, och en del tomma hål också. Som att rymden får plats i min kropp och mitt i bröstkorgen blir det ett svart hål ibland. Och i det svarta hålet hamnar allt allt allt som man inte håller hårt i. Håll i mig hårt, snälla.

Laddar (helt lagligt) ner 30 seconds to Mars discography och tänker tillbaka på dagen då jag och Robin stog under ett träd på P&L och såg dem live. Jag stog lite lite lite bakom honom så om han inte sneglade åt sidan så såg han inte hur jag totalt störtgrinade för att det var så sjukt bra och fint och bara, det bästa jag sett i mitt liv. Att Jared Leto var en av de snyggare som vandrar på jorden gjorde inte saken värre, om jag säger så. Och så regnade det också. Och det var så fint bara, så bra.
Nu får jag rysningar i hjärnan typ, sjukt.
Bubbe, serri!

Har inte haft internet i min fina dator på ett stort antal dagar och hur najs det än är med IPhone så klår det inte riktigt facebook på en riktig skärm. Kan inte räkna alla gånger jag kommit på fina och bra och skitskumma grejer jag velat skriva här men inte kunnat, och när jag tog mig i kragen och ringde Glocalnet för andra gången för att skälla på dem och till slut få mitt modem, så är jag helt tom. Prestationsångest, kanske man skulle kunna kalla det.
Har försökt men får inte ihop alla mina tankar och intryck till ett vettigt inlägg, så här får ni dem punktvis istället. 

Om 4 dagar åker jag till Kanarieöarna med mor, far och mina systrar. Oron om hur mitt tålamod kommer att fungera där bort är ingenting mot oron om hur mitt hjärta ska uppföra sig när jag åker bort (ännu) en vecka från Matte. Är så otroligt rädd att det ska spricka och gå sönder i tusen bitar och att bitarna ska vara vassa som glas och att jag kommer att skära mig på dem varje gång jag tar ett andetag. 

På grund av rädslan av den känslan spenderar jag nu i stort sätt all min vakna tid med mina armar runt hans bröstkorg och min näsa i hans nacka, för det finns ingenting som doftar bättre.

Jag har inte haft tid (helt sant) att gå igenom blogginläggen på mitt bloglovinkonto sen jag kom hem från P&L, och det har resulterat i att jag har en stor hög med just detta. Högen innehåller in thid very moment 776 stycken inlägg. Tanken på att jag inte kommer ha tiden att läsa igenom alla innan jag åker bort ännu en vecka gör inte ångesten bättre.

Jag har fått en ny säng. Den är superstor jag lika skön som min förra och jag vill inget hellre än att bo i den för alltid. När jag sitter lite tankspridd i den känns det nästan som jag är på en egen ö i en egen bubbla. (Shit helvete fan, fjolligare än sådär har jag aldrig skrivit. (prestationsångesten ökar..) get your shit together!)

Jag avrundar där. Mer än såhär tror jag inte ni kan eller vill ta in av mitt liv just nu. Kanske skriver jag mer, kanske glömmer jag bort att göra det i all ångest och kanske så skiter jag i det. Vet inte, får se.

Jag saknar mina kompisar också. Bella som far omkring hela tiden, Jocke och Robin ocg Bulle som jag inte har hört ett ljud från sen P&L, Jennifer som åkte iväg till ett ställe med konstigt namn långt långt borta (och nu kom hon visst hem?!?!? <3) och Anna som verkar ha det så mysigt, typ plockar jordgubbar dygnet runt och fina fina Hanin, som jag visserligen har träffat men det går fanimej inte att få nog. 
Damn it, och nu åker jag ju iväg snart. Dygnet har för få timmar.

Nu slutar jag, puss

(champagne och jordgubbar för att fina mormor fyllde år)

(hejdusitterdärochsersåsötutfårjagtaettkortpådig?) 
(

Allt går så snabbt och det händer lite för mycket för att jag ska kunna andas ut. Jag flagnar så mycket att ingen har någonsin sett ut att ha vitiligo så mycket som jag utan att faktiskt ha det. Imorgon åker jag till Sthlm och har det mysigt och mamma och pappa fick något (väldigt assuperbra) ryck och köpte varsin IPhone 4 till mig Tove och Alva. Solsting tror jag det heter. Bästa föräldrarna på jorden <3

Nu ska jag duscha, jag luktar gammal människa.