Darling, your head's not right




Hej.

Att skolan redan (femte dagen) har skapat sådan otrolig ångest i alla kategorier, kan någon sätta sig ner och förklara det för mig? Med en bilderbok, helst. 

Vill få berättat för mig på enklaste möjliga sätt varför det enda som finns i mitt huvud nu är desperata försök att få saker att se fram emot. 

Får ångest över att behöva umgås med människor jag inte kan relatera till och som inte känner mig. Håller andan och sugen in magen i korridorerna för jag vill inte behöva få kontakt med och ta in onödiga intryck av människor jag inte har behov av. 

Folkskygg och ångestladdad, var det så jag skulle börja den här hösten?

Åker buss själv med jättehög musik långt och länge, stänger av hjärnan helt och tittar ut genom fönster tills hjärnan börjar tänka av sig själv och lägger märket till detaljer och beteenden jag i normaltillstånd skiter fullständigt i. 

Allt går i ultrarapid utanför min lilla bubbla så jag får tid att titta på allt och alla och registrera allt.


Skäms för att det blir såhär och vet att ingen gillar en gnällspik som byter humör mellan olika nyanser av grått lika ofta som underkläder. Hoppas att när glaset i min bubbla går sönder kanske de som räknas finns kvar och kan bortse från glasskärvorna som kommer finnas kvar i håret på mig. 


Trevlig höst, hurrni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0